Fantasyspelet World of Warcraft gjorde tonåren till ett äventyr
Blizzard Entertainments World of Warcraft lanserades 2004. Vi har spelat detta gi
gantiska och populära MMORPG ända sedan dess. Spelet kom i ett på samma gång perfekt och jobbigt skede i livet.
Vi var tonåringar, kanske en fjorton-femton år, och hade tröttnat på fotbollen och innebandyn. Vi ville hellre spela datorspel, och då gärna rollspel. Baldur’s Gate och Diablo hade vi redan varvat ett x antal gånger.
Utan att överdriva förändrade World of Warcraft livet totalt. Plötsligt kunde vi försvinna in i en rolig värld, få nya vänner och ha ett intresse som kändes meningsfullt. Vi kunde känna oss som en del i något större, få gemenskap.
Spelandet var ju mindre roligt för skolresultaten, då det till slut blev ganska mycket raidande på kvällarna. Men det var enkelt: antingen var man med och gav World of Warcraft sitt allt eller så var man inte med. Fantasyspelet är väldigt belönande på så sätt att man får vad man förtjänar.
Våra första karaktärer var krigardvärgen Gredor och den rosahårige gnomen Jarhbald. Gredor var helt klart mäktigast, men Jarhbald var ändå favoriten. Han var så liten och tokig. Likväl kunde han i egenskap av trollkarl besvärja fram mörka varelser och konstruera mekaniska ekorrar. 14 år senare och vi har hunnit spela många karaktärer. Vi är ett gäng snart 30-åringar som fortfarande spelar och raidar tillsammans, precis som på den gamla goda tiden.
Enligt oss har World of Warcraft MMORPG allt. Om du vill göra berättelsebaserade uppdrag i sann rollspelsanda kan du göra det. Om du bara vill upptäcka världen, leta efter artefakter eller jaga bestar kan du även göra så. World of Warcrafts fantastiska Azeroth är en så kallad ”open world” där spelandet är ganska fritt.
Du kan spela ett begränsat antal folkslag och klasser men i praktiken blir karaktärerna inte särskilt begränsade. Just nu spelar hela kompisgänget folkslaget människor men tack vare olika klasser, hantverksfärdigheter och personliga föremål är ingen karaktär den andra lik.
